Även universitetslärare behöver gå utbildning för att lära sig utöva sitt jobb som lärare. Att kunna undervisa är ingen egenskap vissa föds med, det är ett hanverk som man måste lära sig. Sveriges Universitets- och högskoleförbund (SUHF) har bestämt att alla lärare ha minst tio veckor lärarutbilding och beskrivit vad lärare behöver kunna.
Vid Karlstads universitet (liksom vid många andra universitet) hade detta under många år inneburit att gå samma obligatoriska kurser för alla, utan hänsyn till att olika lärare möter olika undervisningssituationer om dagarna och kan ha helt olika bakgrund när det börjar arbeta vid universitetet. Det var ett trubbigt och impopulärt system. Vid Karlstads universitet införde vi 2020 en helt annan modell.
Två grundprinciper:
- Lärarna själva väljer utbilding efter behov
Nu fick i stället lärarna själva välja vad de behöver för utbildning för att nå målen. Kravet var att det handlade om hur man undervisar vid högskola och att det tillsammans blev minst tio veckor (För minst tio skulle det vara. Det har SUHF också bestämt.). - Lärarna kan anpassa till sin övriga arbessituation
Nu kunde läraren själv anpassa takt och inriktning själv och alltså ta hänsyn till sin övriga arbetssituation, individuella behov och intresse.
Flexibelt, snabbfotat, pedagogiskt stöd
För att det skulle finnas relevant utbildning att välja mellan organiserades pedagogiskt stöd inom universitetet så att det fanns många korta kurser om olika saker och i olika former att välja på för lärarna. T.ex. en timme, en dag, 30 timmar och både på campus, på distans och i självstuddieform. På det sättet kunde varje lärare skräddarsy sin egen utbildning, både takt och innehåll. Och kursutbudet kunde ändras snabbt när det dök upp nya behov (Som t.ex. att distansundervisa under pandemin 2020 och, senare, att hantera AI som hjälpmedel).
Fokus på vidareutveckling: Självanalys och kollegialt samarbete
När läraren själv bedömde att hen uppfyllt grundutbildningskraven skulle läraren göra i ordning en Pedagogisk meritportfölj. Där gav hen ett illustrerande, praktiskt exempel från sin egen undervisning som visade hur hen tar sig an att planera, genomföra, examinera och utvärdera utbildning. Dessutom skulle hen göra en självanalys av sina styrkor och svaga områden i förhållande till de mål som SUHF satt upp för sådan här grundutbildning.
Slutligen fick lärare i små grupper läsa varandras pedagogiska portföljer och ge återkoppling i samtalsform till varandra, och deltagarna fick sedan chansen att förbättra sin pedagogiska portfölj ytterligare om de ville det. Den kollegiala, ömsesidiga återkopplingen bidrog till att öka kollegialt utbyte, om att vänja lärare vid att prata med varandra om jobbet. Först efter en sådan kolllegial runda lämnades portföljen till utsedda assessorer (erfarna lärare) för bedömning: Håller läraren måttet i förhållande till SUHFs krav?
Jansson, T., & Pareigis, J. (2022). Ny modell för lärares kompetensutveckling och behörighetsprövning: Eget ansvar och kollegialt samarbete. I N. Jakobsson & C. Vikström (Red.), Bidrag från universitetspedagogisk konferens 2021 (s. 13–28). Universitetspedagogiska enheten Karlstads universitet.